Min nuvarande blogg

www.impactzero.blogg.se

Kosova och Georgien

Ja eftersom Kosova fick bli självständigt så har Ryssland nu rätt att gå in och mörda tusentals civila georgier. Eh...nej?

Gud älskade fåglarna och uppfann träd. Människan älskade fåglarna och uppfann burar.

Nu är jag vegan, sedan den 28:e jul 2008, exakt 5 år och 21 dagar efter att jag blivit vegetarian. Jag trodde verkligen aldrig att jag skulle bli vegan, just för att jag var så rädd att jag inte skulle få tillräckligt med näring, vilket jag nu inser är en dålig ursäkt. Det krävs bara en gnutta ansträngning så får man i sig mer och bättre näringsämnen än om man äter animalska produkter. Jag har mött visst motstånd vilket jag accepterar, men hoppas också att motståndarna så småningom accepterar mig och mitt val. Saken är den att köttätare inte kan förstå hur någon kan överleva utan kött, och även utan ägg och mjölk - hur är det ens möjligt?
Okej, för er som är oroliga, varsågoda: jag har blivit mycket mer intresserad av mat och matlagning sedan jag bestämde mig för att bli vegan. Jag engagerar mig mer i matlagningen eftersom jag vet att det krävs. Jag äter oftare, innan kunde jag gå 8 timmar utan mat, det gör jag inte längre. Jag äter mycket kikärtor och linser för proteinets skull. Jag trycker i mig en tesked linfröolja varje dag för att få Omega 3. Jag dricker sojamjölk som innehåller mycket protein, kalcium, B2 och B12. Jag äter 5 om dagen, dvs 5 "portioner" frukot och grönsaker (detta är det rekommenderade dagliga intaget för ALLA vuxna människor, tex: ett äpple, en banan, en morot, en tomat och några salladsblad). Jag äter nötter som jag har glömt vad dom är bra för, men dom är bra i alla fall, särskilt för veganer. Men för många ska man inte äta, då får man ont i blindtarmen. Och utöver allt detta (jag äter ju mer än det jag nämnt ovan, men det kanske ni förstod) tar jag varje dag en vitamintablett för vegetarianer.

...kan ni säga att ni äter så här bra? ;)

Dagens citat

Penguins mate for life. That doesn't surprise me much because they all look alike. It's not like they're going to meet a really new, great looking penguin someday.

Horas non numero nisi serenas

I dag var sista dagen för daglägret med Barn i Väntan, de två veckor där vi fyra dagar i veckan hittat på aktiviteter med en grupp med 30 barn. Vi har bland annat åkt karuseller i Folkets Park, spelat brännboll, killerball, fotboll, lekt massa lekar, varit i Pildammsparken (och vi kom med i Skånska Dagbladet blink blink)...Det har varit så roligt och jag har börjat älska varenda ett av barnen! Därför var det lite sorgligt idag på avslutningen men jag hoppas jag får se dem igen. De flesta barn som börjar i BiV stannar länge så chansen är rätt stor, om jag nu stannar kvar i Malmö. Ja på tal om det, jag fick ett mail från BiV Göteborg och mitt hjärta sjönk ner i skosulorna för jag var säker på att jag inte fått jobbet, för annars skulle de ju ringt istället för att skicka mail. Men de skrev bara att de inte fått beskedet om sponsring ännu. Så nu får jag hålla tummarna i tre veckor till! Blir svårt att använda händerna utan tummar men jag får göra mitt bästa. Jag har även sökt ett jobb på Hassela som jag tror jag skulle passa för, där man ska informera för grupper och skriva debattartiklar om deras telefonjour.

Sedan var det tal om en resa till Albanien med min alban men det verkar inte bli av...lite besviken!

Glad och trött! Godnatt...

Är det bara jag som tycker det är bra med människosmuggling?

Missförstå mig rätt nu, jag talar endast om viss sorts människosmuggling. Självklart är jag 1000 % emot trafficking av alla dess slag. Vad jag menar är när flyktingar vill ta sig till ett tryggare land och en grupp personer hjälper dem med detta. Många smugglare är dåliga människor, givetvis. Många tar ofantliga summor för att smuggla de här stackars flyktingarna över gränsen. Men å andra sidan tar de också en enormt stor risk för sig själva. Människosmugling är olagligt, och flyktingar ska egentligen komma på ett lagligt sätt till Sverige och andra västländer. Vad innebär ett lagligt sätt? Jo, att söka asyl eller visum i värdlandet när man är i hemlandet och vänta tills man får svar. Någon som tänkt på att när man flyr så är man i en sådan situation att man inte har tid att sitta och vänta? Medan man sitter snällt och väntar på svar så bombas ens hem, mannen blir torterad, barnen trampar på minor, släktingar dör till höger och vänster. Man vill fly men det står någon vid varje gräns och hindrar en. Stopp. Du har inte rätt att komma in hit. Är det inte absurt?! Människor lever i dödsfara men vi tycker att de borde stanna kvar?
I en perfekt värld behövs ingen människosmuggling. I denna värld vi lever i nu, behövs det.

An nescis, mi fili, quantilla prudentia mundus regatur?

Jag vill börja med något positivt. Egentligen skulle hela inlägget bara vara positivt men så började jag tänka runt vad jag skrev och blev uppretad. Men först det roliga!
För tillfället är mitt liv Barn i Väntan. För er som inte vet så är Barn i Väntan ett projekt som Individuell Människohjälp och Svenska Kyrkan har startat där man har träffar med asylsökande barn, och i viss utsträckning även deras familjer. Detta för att stödja barnen i den svåra situation de sitter i; här lär de sig mer om asylprocessen, träffar andra barn i samma sits, får prata ut om sina känslor men framförallt ha roligt och vara i en positiv miljö så att de kan må bra och släppa sin oro ett par timmar varje vecka. Jag älskar verkligen detta projekt, jag har varit frivillig i tre terminer och nu praktiserar jag här i en månad. Det är underbart roligt. Jag har även, vilket är det riktigt roliga, fått komma på två arbetsintervjuer på Barn i Väntan som ska starta i Göteborg och på småländska höglandet. Båda intervjuerna gick väldigt bra tyckte jag, men det är bara att vänta och se...

Nu till allvaret. Familjerna på Barn i Väntan är underbara. De flesta är från Irak, men även från Palestina, Libanon och Kosova. Jag älskar dom här människorna för de är så varma, så öppna, så generösa med sin kärlek. Och jag har hört många historier som jag egentligen inte vill berätta vidare här för de är så hemska, och de sitter kvar som små sår i min själ. Det handlar om tortyr, om att lämna kvar sina barn, sina män, hela sin familj, att lämna allt som är bekant för en och flytta halvvägs över jorden till en kall plats där de flesta tittar på en som att man inte har rätt att vara där. Och helst av allt vill dom vara kvar i sitt hemland men när man inte ens kan låta sina barn gå utanför dörren av rädsla för bomber, när man inte ens kan träffa sina kompisar utan att bli godtyckligt arresterad och torterad, när man lever med en ständig skräck och rädsla, då finns det inget liv där. Då kan man bara fly. Om man har sådan tur att lyckas fly, vilket i 99 % av fallen innebär att lägga sina liv i händerna på människosmugglare - som både kan vara rakt igenom onda eller rakt igenom goda - att ta det beslutet att fly hit och dit på alla otänkbara ohumana sätt med sina små barn...
Vet ni hur bra vi har det? Förstår ni vilken lyx det är, denna underbara frihet vi har, att gå vart vi vill, att säga vad vi vill, att inte behöva torteras, att inte behöva se sina barn växa upp bland minor som ser ut som leksaker och poliser som arresterar och torterar deras pappa framför deras ögon? Och säg till mig igen, snälla säg de orden till mig igen: "vi kan faktiskt inte ta emot alla". "Vi kan inte ge dom den hjälp de behöver". Dom behöver bara ett land i fred. Det är vad dom behöver. Och det har vi. Och vi har inte ens gjort något för att förtjäna det! Vi bara föddes här! Men grattis, vilken bedrift! Jag VET att vi inte kan ta emot alla. Alla kommer inte heller hit. Men 95 % av dem som kommer till Sverige blir utvisade. Det är inte trångt här i Sverige. Det är inte fattigt. Vi har plats!!! Och även om vi inte har det, så gör vi plats! Ni är så rädda för att förlora en liten uns av ert välstånd för att en annan människa ska få slippa bli torterad eller slippa få sitt ben bortspräng av en mina! Den dagen Sverige hamnar i krig, och vi flyr, vad vill vi att landet vi kommer till ska säga? "Tyvärr, vi kan inte ta emot alla."

Säg det en gång till, men inte till mig, utan kom till Barn i Väntan och titta barnen i ögonen och säg: "Tyvärr. Ni får åka hem igen. Tyvärr."